ilas tankar och vad livet kretsar runt just nu..

Ja ni, Var ska jag börja?

Det är måndag och jag har lite av en ångest, kroppen trånar efter alkohol och en adrenalinkick skapat av bilar. Jag vill ha tillbaka känslan som jag fick när bilarna åkte förbi i en extrem hastighet då grus och snö sprutade åt alla håll. Blodet rusade i hela kroppen, berodde det på alkoholen, bilarna eller både och?? Min helg har varit riktigt jävla skitkul!

Vi åkte i torsdags vid sex ungefär. Jag, Johan och Sammys kusin Daniel åkte min bil. Sammy, Hence och Jimmy åkte den andra bilen, fast de åkte väl 1 timme före oss. Jag körde hela vägen, gick perfekt förutom sista sju milen som tog en och en halv timme. Ren isbana hela vägen, det kändes att vi närmade oss. Dessutom var det svart som natten, tror att vi kom fram vid halv elva. Väl där var det bara att sätta igång med treliters vinet som jag hade med mig. Vi var inte uppe så länge, skulle ju åka halv sju morgonen efter. Jag och Johan sov hos Jims granne Jonas. Han fick sova i barnrummet och jag, till min förskräckelse, i Jonas sovrum. ;-)

Fredag morgon kom väldigt snabbt, värmlänningarna var konstant stressade. In i bilen med nollåttorna och sen snabbt iväg, en resa på typ två timmar, vi skulle till vår första sträcka som hette Mangen. Det va kallt, men spänningen inom mig var hög, nu va det jävligt nära. Eller vad ska jag säga, det var jävligt nära tills vi fick höra att första bilen skulle starta 11:23. Nedrans värmlänningar å ta ut oss i snön så tidigt! Nå ja, fram med drickat igen, det värmer. Efter ett tag ångrade jag mig lite om det där med vinet, paniken började sprida sig, fan, jag måste dra ner alla byxorna om jag ska kissa! Började pulsa upp i skogen för att hitta en skymd plats, gick ju bra, snabbt som fan fick jag ner brallorna, kissade och lika snabbt fick jag upp dom igen. Tog mig sen så snabbt som möjligt tillbaka till grabbarna och körsträckan. Det var kanske en halvtimme kvar till första bilen, men den gick snabbt när jag inte var kissnödig..! Så var det dags..första bilen kom... och försvann..jävlar va snabbt det gick! 5 sekunder så var den förbi oss och jag stod på helspänn och inväntade nästa som släpptes med två minuters avstånd. Vilken kick! Herrejävlar! Så kom nästa... å nästa. å nästa...å nästa..jag kunde knappt stå still, fatta att jag har varit några meter ifrån Petter Solbergs Subaru när han tävlar! Jag kommer aldrig att glömma den känslan!! Aldrig!! Efter ett tag kom den där paniken ikapp mig igen, dags för en skogstur. När jag var på väg ner för skogen efter tredje gången, började det bli halt i fotspåren, det var 30 cm snö så jag gick ju i mina egna steg varje gång. Klättrade försiktigt ner för en kulle, men tappade fotfästet direkt. Höll i mig i tre björkpinnar som stack upp ur snön, men även dessa tappade jag greppet om och det hela resulterade i att jag gled ner för backen på rygg. Fick stopp vid en björkstam, 10 meter från resten av gänget, ställde mig upp och hade typ 14 kg snö innanför jackan... superskönt! *not*. Jag gick väldigt försiktigt ner sista biten så kollade vi på några fler bilar, sen bar det av mot lokala snabbmatstället. Jag va ganska trött efter att ha spänt hela kroppen av både spänning och kyla så det va skönt att komma hem igen. På kvällen åkte vi in till Hagfors och festade i öltältet, det var bra stämning på alla rallyintresserade, själv blev jag kalasfull, det var skoj! Morgonen efter skulle vi åter igen upp tidigt så vi var hemma redan vid ett på natten.

På lördag morgon skulle vi inte lika långt, vi åkte in till Hagfors och behövde bara gå en kort sträcka in i skogen och sen ut till sprinten. Det var mycket folk och vår förmiddag blev ganska lik fredagen. Bilar och alkohol! Det var en schysst bana med många kurvor, jävligt coolt å se! När vi hade kollat klart gick vi förbi alla tält där det såldes allt från leksaksbilar till svindyra tröjor. Jag stannade självklart vid Subaru-tältet. (Nu i efterhand har jag dessutom kommit på att jag glömde köpa en tröja som jag ville ha, en som inte var så dyr, såg den på OK macken, Attans!) Vi fortsatte hur som helst vidare till en mc klubb och drack några bärs, mycket trevligt. Efter det var vi lite utspridda vid nån slags serviceplats, jag tröttnade på att stå å glo utan dricka så jag å Jonas började en färd tillbaka mot mc klubben, drack lite sen åkte vi hem igen. Sista spriten gick åt när jag, Johan och Jonas satt i hans kök å snackade skit, det var bara å hoppa in i duschen för att sen glida in till Hagfors igen. Öltältet hade ännu bättre stämning än dagen innan så det blev hyfsat schysst röj. Resten av gänget satt hemma i sina långkallingar å glodde på tv, "vi ska ju upp skit tidigt å gå 45 minuter i uppförsbacke i skogen". Humpf! Ska det va, ska det va ordentligt! Vi kom tillbaka vid två på natten och slocknade ganska direkt.

Söndag morgon var ett jävla helvete, blev väckt snortidigt och jag var såklart bakis. Å andra sidan..jag visste om att det skulle va så och jag kan inte skylla på nån annan. På med kläderna igen och sen ut. Den första jag möter är Johan, god morgon säger han glatt och är inte det minsta bakis. Skit ner dig Johan!! Är det nåt jag avskyr så är det glada människor på morgonen. Vi började knata uppför skogen, sträckan hette Ullen, alla stressade på som vanligt så jag hamnade sist. Det var helt svart ute, kallt, halt, djup snö, stora lerpölar, stockar, stenar och mina skor läckte in vatten för varje steg jag tog. Efter 4 minuter var jag svettigare än en ost i solen. Halsduk, vantar och mössa åkte av direkt. Efter 10 minuters gång med pustande och flåsande, lyckades jag äntligen med det jag fasat för länge, jag halkade. Tjoff! Där låg jag, raklång på mage och var så förbannad att jag kunde ha slagit näven genom en betongvägg. Vilket jävla helvete att behöva gå där bakis, å frysa fötterna av sig, vi hade inte ens gått en tredjedel! *morr* I ren ilska ställde jag mig upp och sopade bort snön från ansiktet, efter det pinnade jag på, utan å säga ett ord och ingen vågade säga nåt till mig. Efter ett tag kom vi fram i alla fall, jag övertalade mig själv att sluta va sur, man vill ju inte dra ner stämningen och jag ville definitivt inte va sur när jag skulle kolla på rallybilar! 08.08 skulle första starten gå, jag var lika imponerad som dagen innan. Så coolt, det går inte att beskriva känslan. Värmlänningarna gjorde en brasa efter ett tag, har dem varit med förr eller? haha. Jag skulle inte överleva en dag där ute, men dem här grabbarna är ju vana. Jag bänkade mig på första bästa plats och drog av mig skor, strumpor och raggsockor, fram med fötterna och upp med strumporna på en pinne. Till fotgrillandet fick jag dessutom i mig lite sprit så jag mådde som en prinsessa efter ett tag. Hörde på radion att andra åket på den sträckan blev inställt så nollåttorna och Jim gav upp. Jag stannade kvar med scouterna, mina dojjor var ju fortfarande dyngsura. Jag blev mer än väl omhändertagen där, fick låna torra raggsockor, medan mina hängde på pinnen. Av någon märklig anledning så hamnade mina strumpor i elden också, tydligen var dem så sorgsna att de kröp dit själva. På väg tillbaka fick jag en dröm uppfylld! Åka fyrhjuling! Så satans kul! Det gick ju lugnt till men gud va coolt! När det var som brantast i backen så stod jag praktiskt taget upp och höll i mig längst bak, så grymt! När vi kom ner fick jag provköra, då gick det extremt lugnt till men så jäkla kul! En sån skulle man ha. Jag hoppade av och fick syn på två färdigpackade bilar, det var dags att åka. Jag gick och bytte om och sa hej då.

Det var en grym helg, tack, alla som var med! Bilden nedan visar väl hur kul jag har haft..
Jag lovar å ha bättre skor nästa gång.

ila