några tankar..
Jag har funderat lite.. det är ju inget nytt direkt, det här har jag funderat på sen några år tillbaka, tror det var i samband med första flytten till Haninge.
Nu efter att ha varit i Värmland och sett landskapet där så lockar det ännu mer att flytta från Stockholm. Jag är så avundsjuk. Tänk vilka möjligheter man har om man bor så som scouterna i föregående inlägg gör... Jag är kär i skogen! Jag som avskyr skog..? Eller? Skog är väl bara mörkt med insekter, stora djur, gamla geggiga svampar, och framför allt fästingar..
Självklart finns det "hinder" för dem också, precis som vi har, men jag menar att deras hinder är kanske inte något som går ut över människan på samma sätt. Eller?? Är det någon som fattar? Det snackas ju alltid om att folk är så stressade, borde inte det gå över om man flyttar från stan? Eller är det nåt jag kommit på själv? Alla är ju olika och regerar olika i olika sammanhang. Vad man än prioriterar i sitt liv och vad man än tycker om, så kommer det väl en stund då man vill/måste ha nåt slags lugn? Alla har väl dessutom ett eget sätt att ta det lugnt på, jag menar att jag aldrig skulle kunna ha min lugna stund på ett fik inne i stan, men ändå så kan jag ju se folk sitt i sina egna dagdrömmar på såna ställen.
Det lugn som jag söker är något helt annat. Helt utan bilköer, vägarbeten, tickandet från övergångställen, cyklister som tränger sig före, klagande människor som inte uppskattar det dem har, skramlet från tunnelbanan, folk som rusar åt alla håll för att hinna bli klar med det dem gör så fort som möjligt, för att sen hämta barnen på dagis och springa hem med matkassar för att vidare få barnen till att somna innan nyheterna. Allt detta kan jag se och höra på en och samma gång om jag är hemma i Högdalen centrum. Nu är det ju så att jag aldrig bott utanför Stockholm (förutom Haninge) och kan inte säga att den här stressen inte finns i småstäder, men det är vad jag tror och vad jag har upplevt under helgen.
De hinder som finns i mindre orter är ju definitivt jobben. Jag skulle ha stora problem med det, bara pengarna skulle trassla till saker å ting. Oftast så tjänar man väl inte lika mycket heller, även om det är samma jobb? Nu är det ju så att mitt liv är anpassat efter hur mycket jag tjänar (visst, jag gör väl av med lite för mycket ibland). Skulle jag få 5000 mindre varje månad så skulle jag inte leva på samma sätt. Då skulle jag självklart anpassa mig efter det.
Visst kan det va så att jag skulle bli galen om jag bodde på landet, jag vet ju inte hur det är. Jag har bara en bild och en idé om hur mitt liv skulle se ut. Jag som är uppväxt i den här miljön, kanske måste ha stressen för att kunna känna sig trygg, känna sig hemma? Jag skulle vilja ha en prova-på månad. "Är du inte nöjd får du åka tillbaka". Shit..låter jag som nån slags 'bonde söker fru' nu eller?? Haha.
Om ingen säger nåt annat så tror jag att jag skulle trivas lika bra som ketchup & senap trivs ihop.
Bor du i skogen eller har du din lugna stund på tunnelbanan när du åker hem från jobbet? Kommentera gärna..
vad vill man ha??
